Rörigt.

Min generation tycker om att skriva på små skärmar som gärna stavar andra ord än vad som avses. Min generation gillar att vara uppkopplad hela tiden. Min generation tycker om sociala medier. Och dieter, vår tids religion.

Vart är då den generation jag tillhör? En vecka utan mobil var underbart. Jag var där jag var, ingen som kunde nå mig, ingen blinkande telefon. Och dieter är uppenbart djävulens påfund.

Sociala medier är bra – för att folk gillar dem. Jag kan utnyttja det och göra karriär, om jag gör det rätt. En telefon är bra att ha. Jag kan jämföra detta med ett inlägg på kulturekonomi.se som handlar om transformationsekonomin, det nya helt enkelt. Efter upplevelserna kommer förväntningarna och vi befinner oss nu (mycket uppenbart) i en ekonomi baserat på förväntningar.

Om jag köper en bok som kopplar ihop några siffror som bestämmer när jag får och inte får äta – då förväntar jag mig att gå ner i vikt. Vilket hela livet kretsar kring idag tillsammans med muskler samt foton på livsillusionen. 

Vi förväntar ett resultat som vi vackert fantiserar ihop och tydligt ser framför oss, konsumerar och blir besvikna, fantiserar, konsumerar, blir besvikna, fantiserar….